anstabarnen: att flyga över atlanten

Då var vi den 21 november påväg hemåt igen för en liten formalitet i att hämta upp ett visum för vår fortsatta vistelse i USA.

Vi börjar med dagens viktigaste mål BREAKFAST på Minneapolis flygplats endast 25 minuter från vår lägenhet i Woodbury, dit vi fick skjuts av "killen" David...Tack David!!

En lite trött pappa!

I Minneapolis gick planet som det skulle kl 11:25 och vi mellanlandar i New York, för att sedan ta oss vidare till Stockholm.

Men här stöter vi på patrull, när vi sitter i planet och ska till att åka ut på startbanan så slocknar hela planet!!

Jättekul tycker mamma Åsa som redan innan tycker att det är obehagligt att flyga.

Ett elfel har uppstått och alla får gå ur...

Ingen vet hur lång tid reparationerna kommer att ta så det delas ut mat&dryck kuponger till alla, så vi passar på att festa på lite kaffe, sallad, frukt, muffins och Ben&Jerry´s...

Ca tre timmar senare får vi gå på SAMMA!! plan igen och åka iväg, kan ju säga att det inte var särskilt behagligt att åka i samma plan som tidigare helt plötsligt blivit svart...tänk om det skulle hända igen mitt över Atlanten...man är inte så rationell i dessa situationer...men det gick ju bra till slut : )Resan var lång och det var svårt att få någon sömn, det enda av oss som lyckades med detta var Agnes, som sov som en stock.

Söta syskon som ser på film!

Det gäller att aktivera sig i den nio timmar långa resan...

...men nu är vi äntligen framme 22 november 9:30 på Arlanda och iväg till hotellet för incheckning och träff med Hanna, Kristofer och Algot, som vi har saknat Er!

Moster Hanna möter upp oss på hotell Bakfickan på Rådmansgatan och vi tar en promenad genom stan för att träffa Algot & Kristofer för ett restaurangbesök...

Så roligt att ses efter tre månader och känna lite på mosters begynnande gravidmage som är så liten och fin...vi undrar alla vad det kan vara för liten filur där inne...

Fina moster Hanna!!

Härligt busiga kusiner som är så glad i varann!

Vi undrar varje gång varför man tror att det ska bli en trevlig och lugn stund att intaga ett mål mat på lokal, när vi inser att en två- och en treåring inte går att ha i möblerade rum ; )

Men det är så livet ser ut just nu, en vacker dag sitter vi där själva och har tråkigt och längtar tillbaka...